Hopp

– När jag var sju år började jag i skolan mot mina föräldrars vilja och utan deras godkännande, berättar Esperanza (Hopp på svenska) som bor i bergsbyn Sipakapa, Guatemala.  

– Inför sista provet på högstadiet ville jag ge upp. Jag hade inga pengar för att betala provet. Det handlade om två kronor men jag hade inte det. Men jag visste att jag ville bli något, inte vad, men något.

När jag lyssnar på Esperanzas berättelse får det mig att tänka på Nancy, arbetarklassbarnet i Elsie Johanssons trilogi om Nancy. Hon slukade böcker under hela sin uppväxt och visste att hon ville bli något. Bara något, som hon inte kunde sätta ord på, utan bara visste att det var något annat än just det som hon kunde se runtomkring sig i sin hemby.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s