Återförenade

Det sitter en man på en trottoar med en ryggsäck bredvid sig. Hans blick är sökande, antagligen väntar han på någon. Plötsligt flyger han upp och ett leende sprider sig över hela ansiktet. Han börjar springa nedför gatan. Nerifrån kommer en flicka med skolväska på ryggen, och även hon strålar. Hon springer så fort hon kan i uppförsbacken mot honom och de förenas i en kram, en kram som rymmer så mycket. Lycka, framför allt, men också saknad och samhörighet. Allt annat runtomkring stannar upp. Tiden upphör att existera i samma ögonblick som de förenas i kramen.

Mina ögon fylls av tårar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s