Återförenade

Det sitter en man på en trottoar med en ryggsäck bredvid sig. Hans blick är sökande, antagligen väntar han på någon. Plötsligt flyger han upp och ett leende sprider sig över hela ansiktet. Han börjar springa nedför gatan. Nerifrån kommer en flicka med skolväska på ryggen, och även hon strålar. Hon springer så fort hon kan i uppförsbacken mot honom och de förenas i en kram, en kram som rymmer så mycket. Lycka, framför allt, men också saknad och samhörighet. Allt annat runtomkring stannar upp. Tiden upphör att existera i samma ögonblick som de förenas i kramen.

Mina ögon fylls av tårar.