För många tjänar på hungern

Tidningarna rapporterar om och om igen att antalet barn som lider av kronisk undernäring i Guatemala är runt 50 procent och i bergsregionen San Marcos i nordvästra Guatemala 70 procent. Värst drabbade är barnen på landsbygden, där majoriteten är mayafolk.

Och berättelserna om hunger och överlevnad är många, alltför många. Min granne berättade häromdagen att hennes kusin hade flyttat till stan för att studera, och  att hans mamma skickar stora tamales (majsmassa som har kokats i bananblad), som han delar och rostar över spisen. Att köpa mat är inget möjligt alternativ för familjen.

En annan kvinna berättade om sin studietid i stan och om hur det ibland gick dagar utan att hon och hennes kompis hade något att äta. Ibland skickade mammorna tamales eller örter till soppa.

I byarna på landsbygden äter människor vanligtvis bönor och tortillas, runda, tunna majsbröd bakade över öppen eld, en till tre gånger per dag. Ibland bara tortillas, kanske med salt, och varmt sockervatten till kvällsmat. Värst är det i de bergsområden där jorden är svår att bruka och inte ger varierad skörd.

Så vad gör undernäring med människan? På FNs livsmedelsprograms hemsida finns fakta om felnäring. Det kan handla om avmagring som ett akut tecken på undernäring, växhämning, som ett tecken på kronisk undernäring och undernäring som mäts genom förhållandet mellan vikt och ålder för ett barn, vilket sedan jämförs med barn samma mått på friska barn.

Nästan två miljarder människor drabbas dessutom av sjukdomar som orsakas av vitamin och mineralbrist. Brist på järn, vitamin A och zink är enligt Världshälsoorganisationen bland de tio vanligaste orsakerna till dödsfall i utvecklingsländer. Det drabbar förmågan att överleva enklare sjukdomstillstånd, påverkar förmågan att ta in ny kunskap och därmed hela länders produktivitet. Brist på jod under graviditeten ökar risken för att barn föds med hjärnskador. Listan kan göras ännu längre.

I Guatemala, återfinns de högsta siffrorna i Latinamerika och 2009 rankades landet på femte plats bland världens länder. Det finns massor av institutioner, organisationer och politiker som arbetar med att bekämpa världshungern, enligt FN. Men resultaten uteblir.

Och det för att man inte går till botten med problemet. I ett land som Guatemala finns det mat om det finns mark att bruka. Jorden ger majs och bönor, vilket är basföda för miljontals människor i Latinamerika. Problemet är dock att runt 80 procent av marken ägs av fem till tio procent av befolkningen. Och de ger garanterat inte mat gratis åt de hungriga. De har inte ens tid att se hur hungriga människorna är i sin jakt på vinstmaximering i form av större och större monokulturer och slavliknande sockerproduktion för att nämna några exempel.

Har även hungern blivit en handelsvara?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s