Guatemala

Skakigt uppvaknande

 

Förra veckan kollade vi in apor, hade utsikt över vattenfall och vulkaner och tog aldrig av flip-flopsen. Det var vid Lago Atitlan, en fantastisk vulkansjö. Efter några vaknätter med barn som inte kunde sova för kliande myggbett bestämde vi oss för att åka hem till San Marcos i bergen nära gränsen till Mexiko.

Och då hände det, ett häftigt uppvaknande klockan 05.25 av att marken under oss började skaka. Vi hoppade genast ur sängen, grabbade tag i var sitt barn och satte oss, de långa sekunder det varade, i ett hörn av sovrummet. Det var inte första gången marken rörde sig, men jag hann känna skillnaden. Att den här gången var det på allvar. Jag försökte låta bli att skaka, för att inte oroa barnen. Jag kände mig liten.

Barnen sov vidare efteråt, antagligen de enda i hela stan, medan vi vuxna var snabbt uppe och satte på radion och kaffet. På gatan hade grannarna, precis som tidigare vid mindre skalv, samlats ute. Vi följde radiorapporteringen under några morgontimmar. Det blir som terapi, ett sätt att försöka förstå vad vi just varit med om.

Dottern kom upp först vid halv nio. Skolorna hade stängt så det hade inte funnits anledning att väcka henne. Yngsta sonen hade då redan hunnit äta frukost ett par vändor. Inga morgonrutiner var på sin plats.

Senare på förmiddagen tog jag kameran och gick ut och dokumenterade en del av skadorna. Människorna, som annars är väldigt reserverade mot främlingar, berättade om skräcken de fortfarande kände. De flesta tackade Gud för att de fortfarande var i livet. Människor här är väldigt troende. Många är också mycket rädda. De har haft många anledningar genom historien. Landet härjades av ett 36-årigt gerillakrig som tog slut 1996. Men det är, menar många, en terrorstat fortfarande och det sätter djupa spår.

El och vatten slogs ut under stora delar av dagen och telefonnätet var tidvis blockerat. Alla ville få kontakt med nära och kära. Och i princip alla familjer har dessutom anhöriga i USA som ville få bekräftat att just deras familjer var välbehållna.

Jag mindes en tidigare händelse.En snöig och kall dag i november 2012 då vi var på besök hos mormor i Mjölby. Nyss hemkomna från lekparken, vi gjorde några tappra försök där trots att kylan gjort sanden i sandlådan omöjlig att ha att göra med, ringde mobilen. Det var R min italienska partner och barnens pappa, som ringde från Guatemala. Då var det morgon där och han hade nyss kommit till kontoret, ett rum i en länga ut mot en terrass på andra våningen. Plötsligt hör jag honom säga ordet jordskalv och i sekunden därpå bröts linjen.

Då i november var det en jordbävning. Nu klassades jordrörelsen som jordskalv och mätte 6,4 grader på Richterskalan. Skillnaden, sade president Otto Pérez Molina, på dagens presskonferens har att göra med hur omfattande skadorna blir. Den här gången berördes runt 20 tusen personer. En bebis dog och många skadades liksom fick sin hus förstörda. De allra flesta på landsbygden. I regionen San Marcos är fattigdomen utbredd, långt över halva befolkningen tillhör urfolket maya och runt 75 procent av alla barn under fem år lider av kronisk undernäring.

Jag hade sedan tidigare ett hum om hur en jordbävning går till. Men nu läser jag på lite extra. Vi lär bo på en plats där tre tektoniska plattor möts. Alla rör sig i motsatta riktningar. Vanligtvis mellan tre och fyra centimeter per år. Men spänningar uppstår och när de väl släpper kan en platta röra sig upp mot tre meter.

För mig känns det lite lättare att hantera när jag vet den rationella förklaringen. Det har jag inte gemensamt med många här. De flesta tackade Gud för att de var i livet.

Livet som den här dagen handlade om att se till varandra, hjälpa varandra och tillsammans ta oss igenom dagen.

Annonser

Ett alltför långt lidande

Den här artikeln sammanfattar mayafolkets kamp för rätten till självbestämmande i sina ursprungsterritorier och den guatemalanska statens användning av våld för att slå ned den. Jag ger exempel på fredliga protester och rop på respekt som har resulterat i död och tårar. Här får ni också höra röster från flera kvinnor som står i frontledet i försvaret för jorden, territorierna och livet. En av dem är fredspristagaren Rigoberta Menchú.

”Yolanda Oquelí har en kula som hon för alltid kommer att bära i sin kropp, men står fortfarande i främsta ledet för urbefolkningens rättigheter. Regeringen har i sin strävan efter acceptans för pågående investeringsprojekt tagit till våld. Fredliga demonstranter har dödats och situationen beskrivs som den värsta sedan inbördeskriget.

Det sitter kvinnor på marken och ber och sjunger med radband i händerna. Framför står kravallutrustad polis i hundratal. Kvinnorna, barnen och längst bak männen som sedan två år genomför fredliga protester utanför gruvprojektet El Tambor i La Puya, Guatemala, hoppas, som så många gånger tidigare, att kunna stoppa företaget från att ta in tunga maskiner i området.”

Läs hela artikeln, som publicerades i Feministiskt perspektiv nr 24, här: Fempers24_Ett_alltfor_langt_lidande

Feminister – alla strängar i samma rep

Vad har en välutbildad storstadsfeminist från samhällets absoluta toppskikt, utbildad utomlands, och en feminist från urfolket vars familj levt på flykt i bergen gemensamt? Jag träffade Anamaría Cofiño, antropolog och feminist från oligarkin, över en kaffe i hennes kök och pratade feminism i Guatemala för Feministiskt perspektiv.

Anamaría Cofiño, som också har startat landets första feministiska tidning, La Cuerda (Repet), liknar feminismen just vid ett rep vars styrka växer ur mångfalden.

Hela artikeln kan ni läsa här: http://feministisktperspektiv.se/2014/06/06/feminister-alla-strangar-i-samma-rep/

(bara tillgänglig för betalande prenumeranter, snart i pdf under publicerat)

Social Conflicts Escalate around Hydroelectric Projects in Guatemala

Social Conflicts Escalate around Hydroelectric Projects in Guatemala

The CPO’s Lolita Chávez pointed out during the press conference that the indigenous communities have acted peacefully and democratically through collective participation in order to build up and strengthen the community organization and resistance in defending their ancestral territories and way of living. “We ask the international community to support the Mayan people of Guatemala in our fight for dignity and our lives,” said Chávez.

Read the article: http://upsidedownworld.org/main/guatemala-archives-33/4857-social-conflicts-escalate-around-hydroelectric-projects-in-guatemala

Mayakvinnornas kamp är allas kamp

Lolita Chávez, maya quiché, feminist och människorättsförsvarare är talesperson i frågor som rör krav på kvinnors och ursprungsbefolkningens rättigheter. Hon hämtar inspiration i mayakosmovisionen. Jag har talat med henne för Feministiskt perspektivs serie Globala feminismer.

http://feministisktperspektiv.se/konton/loggain/?next=/2014/04/25/mayakvinnornas-kamp-ar-allas-kamp

 

 

Towards practical application of international conventions

Monday March 24, 2014: The Mayan Council of Sipakapa claimed their collective rights and demanded the cancelation of the mining license, the Chocoyos, in a public hearing in an appellate court in Guatemala City.

– We now demand, with all due respect to this court representing our country, Guatemala, that our rights as an indigenous community – Maya and Sipakapense – will be respected, declared Timoteo Vásquez from the Sipakapense Council.

Sipakapa is a municipality in the northwestern highlands of San Marcos, counting with 18 000 inhabitants and a property title guaranteeing the collective ownership of their territory.

It was on the 30 of april, 2012, that the General Director of the Ministry of Energy and Mines granted the mining company Entre Mares S.A. a prospecting permit without prior information and consultation with the people of Sipakapa. Since then, Entre Mares has the permission to study, analyze and evaluate any metals such as, gold, silver, nickel, cobalt, lead and zinc within the region.

– We have sought legal ways because we want to avoid other regrettable actions, like what happened a while ago when a peaceful demonstration was conducted, and one of the workers from the mining company reached out for his weapon and hurt one of our friends, recounted Vásquez from the Maya Sipakapense Council.

No representative from the Ministry of Energy and Mines was present in court, whereas the mining company, Entre Mares S.A., was represented by the lawyer Ignacio Andrade, who declared:

– The party that filed the appeal does not fulfill two mandatory requirements, there is no direct injury, meaning that the appealing party is not affected as individuals, and there is lack of finality, which means that there were mistakes made in the administrative procedures prior to filing the appeal.

The attorney, Judith Rodas Morales from the Public Ministry, stated:
– We consider violations of article 66 of the Constitution, regulating the recognition of the indigenous people, the respect for their rights and the ILO Convention 169, regulation the right to be consulted. More specifically, the government made an administrative decision that harmed the interests of the indigenous communities. It was also a decision violating the right to prior consultation.

In 2005, the Sipakapense people organized one of the first community consultations on mining in Guatemala. In this 99 per cent of the population agreed not to accept any mining prospecting or exploitation in their territory.

– The people of our community is waiting for this resolution. In the meantime, we will have to continue struggling, because this is about our home, where we eat and from where we get our food in order to survive. For us, Montana (the mining company) does not represent development, said Timoteo Vásquez from the Sipakapense Council.

Vásquez concluded:
– We rely on you (the judges) and that you will give a verdict based on the values of justice, truth and equality.

The appeal filed by the Sipakapense community is one of seven appeals filed by different Mayan groups articulated through the Mayan People Council (CPO), all claiming violations of the indigenous communities’ collective rights. More specifically the right to participation, consent and consultation on any issues regarding mining activities in their ancestral collective territory.

The first appeal was filed in October 2012, and so far five of seven have reached a sentence in the first court, three in favor. All sentences have been appealed. The Ministry of Energy and Mines allege that they obey the law that declare as national urgency to attract investments to the country. The corporations in their turn allege that they have fulfilled all legal requirements to obtain the licenses and therefore must not loose them.

There has been a halt in approval of licenses and since June, 2013 the Ministry of Energy and Mining has not approved one license.

– There are 390 licenses awaiting approval. The country counts with 107 prospecting permissions and 21 licenses for exploitation up to date, says Teresa Fuentes, from the legal commission of CPO, who keeps track on the licenses registered at the Ministry of Energy and Mines, demanding statistics on a monthly basis.

The number of licenses accounts for those concerned with chemical extraction of metals.

Fuentes continues:
– On one hand there is no movement, but on the other hand we know that the mining companies complete their environmental studies and other procedures in order to fulfill all requirements in the process, continues Fuentes.

– So there is no doubt the permissions will be granted at some point, we just do not know when.

Apart from the appeals filed in national courts, the CPO filed a petition with the Inter-American Commission on Human Rights (IACHR) in September 2013, alleging that the country’s mining law was approved without their prior consultation as required under both national constitution and international law.

– In 2012 we filed a petition to the Constitutional Court (CC) arguing that the mining law is unconstitutional. The CC did not agree and therefore the IACHR is our last resort to halt violations of our rights as a result of current mining legislation, says Udiel Miranda, legal coordinator for CPO.

CPO states that the legal actions taken over the past two years are aimed at ensuring that the state laws comply with international conventions.

– We have identified that many of our rights as indigenous communities, that have been violated, actually are protected both by our constitution and by international conventions. Now we want to ensure they are put into practice too, and if not, we have to change the rules of the game in order to make sure our rights are respected, says Nim Sanik, member of the coordination of CPO.

Facts
CPO is the political articulation of the Mayan people, based on the legitimate and organized Mayan authorities and institutions. CPO articulates the decisions and the direction for political actions in defense of the Mayan people’s territory and in defense of their rights. Priority is given to make sure that international conventions, such as ILO Convention 169 and the United Nations Declaration on the Rights of Indigenous People, are applied in Guatemala.

——-

Article published on cpo.org.gt del Consejo del Pueblo Maya

För många tjänar på hungern

Tidningarna rapporterar om och om igen att antalet barn som lider av kronisk undernäring i Guatemala är runt 50 procent och i bergsregionen San Marcos i nordvästra Guatemala 70 procent. Värst drabbade är barnen på landsbygden, där majoriteten är mayafolk.

Och berättelserna om hunger och överlevnad är många, alltför många. Min granne berättade häromdagen att hennes kusin hade flyttat till stan för att studera, och  att hans mamma skickar stora tamales (majsmassa som har kokats i bananblad), som han delar och rostar över spisen. Att köpa mat är inget möjligt alternativ för familjen.

En annan kvinna berättade om sin studietid i stan och om hur det ibland gick dagar utan att hon och hennes kompis hade något att äta. Ibland skickade mammorna tamales eller örter till soppa.

I byarna på landsbygden äter människor vanligtvis bönor och tortillas, runda, tunna majsbröd bakade över öppen eld, en till tre gånger per dag. Ibland bara tortillas, kanske med salt, och varmt sockervatten till kvällsmat. Värst är det i de bergsområden där jorden är svår att bruka och inte ger varierad skörd.

Så vad gör undernäring med människan? På FNs livsmedelsprograms hemsida finns fakta om felnäring. Det kan handla om avmagring som ett akut tecken på undernäring, växhämning, som ett tecken på kronisk undernäring och undernäring som mäts genom förhållandet mellan vikt och ålder för ett barn, vilket sedan jämförs med barn samma mått på friska barn.

Nästan två miljarder människor drabbas dessutom av sjukdomar som orsakas av vitamin och mineralbrist. Brist på järn, vitamin A och zink är enligt Världshälsoorganisationen bland de tio vanligaste orsakerna till dödsfall i utvecklingsländer. Det drabbar förmågan att överleva enklare sjukdomstillstånd, påverkar förmågan att ta in ny kunskap och därmed hela länders produktivitet. Brist på jod under graviditeten ökar risken för att barn föds med hjärnskador. Listan kan göras ännu längre.

I Guatemala, återfinns de högsta siffrorna i Latinamerika och 2009 rankades landet på femte plats bland världens länder. Det finns massor av institutioner, organisationer och politiker som arbetar med att bekämpa världshungern, enligt FN. Men resultaten uteblir.

Och det för att man inte går till botten med problemet. I ett land som Guatemala finns det mat om det finns mark att bruka. Jorden ger majs och bönor, vilket är basföda för miljontals människor i Latinamerika. Problemet är dock att runt 80 procent av marken ägs av fem till tio procent av befolkningen. Och de ger garanterat inte mat gratis åt de hungriga. De har inte ens tid att se hur hungriga människorna är i sin jakt på vinstmaximering i form av större och större monokulturer och slavliknande sockerproduktion för att nämna några exempel.

Har även hungern blivit en handelsvara?